Viktigt att definiera den relevanta marknaden

"In the tyranny of physical space, an audience too thinly spread is the same as no audience at all." är en av de viktiga poängerna i The Long Tail. Även i den virtuella världen måste man ta hänsyn till till hur geografiskt spridd användarbasen är. Det är något svenska webbtplatser, inte minst Web 2.0-tjänster som Wishlistr och vigillar.se, behöver tänka på.

När man bygger en webbtjänst bör man fundera på hur användarbasen för tjänsten ser ut, för att kunna definiera den relevanta marknaden. Lite slarvigt kan man säga att den relevanta marknaden definieras utifrån intresse och geografi/språk.

Slashdot är ett exempel på en intressebaserad tjänst med en global, engelskspråkig användarbas.

Lokaltidningen är urtypen för en geografiskt definierad tjänst. "All news is local", heter det som bekant.

Det är ingen svartvit uppdelning, utan många tjänster hamnar någonstans mellan de två extrempunkter som Slashdot och lokaltidningen utgör.

Med runt sex miljoner Internetanvändare blir svenskspråkiga, intressebaserade nischtjänster ofta ganska små, vilket medför två problem:

1) Tjänster som utnyttjar nätverkseffekter får svårt att bli lika värdefulla för användaren som motsvarande engelskspråkiga tjänster.

2) Små, svenskspråkiga webbtjänster är svårare att få lönsamhet i än motsvarande engelskspråkiga. Inte minst om de är annonsfinansierade.

Det innebär inte att alla webbplatser måste vara på engelska. Men bygger man en svensk webbplats, behöver man fundera på om det finns en svensk marknad för den. Uppenbarligen finns det en svensk marknad för många typer av webbtjänster, vilket Aftonbladet, Hemnet, Match.com och Lunarstorm är exempel på. Utöver att geografi och språk sätter naturliga begränsningar på de tjänsternas marknader ("alla nyheter är lokala", geografisk placering är centralt för bostäder, man dejtar primärt lokalt och de flesta vännerna på breda communities träffar man även i den fysiska världen), är samtliga exempel på tjänster i breda tjänstekategorier.

"En bred tjänstekategori" är en ganska luddig definition. Men min tumregel är att minst 500 000 svenskar ska vara intresserade av kategorin och att de tre framgångsrikaste webbtjänsterna ska, i snitt, kunna omsätta åtminstone 10 miljoner kronor per år. (Att driva flera lokala nischtjänster kan fortfarande vara en lönsam strategi. Det finns affärsmöjligheter utanför de breda kategorierna.)

Om en webbtjänst ska bli framgångsrik är det med andra ord viktigt att klura ut hur den relevanta marknaden ser ut. Är det en nischmarknad vars medlemmar gärna använder engelskspråkiga tjänster eller sätter språk och geografi begränsningar? Svaret på den frågan påverkar både designen av och strategin för tjänsten, vilket är ett ämne för ett annat inlägg.