Intäktsmodellen spelar roll

Idag laddade jag ned version 9 technology preview 2 av webbläsaren Opera. Det var ett tag sedan jag på allvar testade det norska alternativet och efter någon timme med programmet är glatt överraskad över hur bra det är. Tekniskt har Opera alltid varit bra, men länge behövde jag som användare välja mellan att betala eller ha en annonsbanner i programmet. Ett oattraktivt val och definitivt något som har fått de flesta Internetanvändare att fortsätta använda Firefox eller Internet Explorer i stället för att byta till Opera.

Anledningen till att bannern har försvunnit är att Opera i september 2005 slöt samma typ av avtal som Firefox sedan tidigare hade med Google. "Gör oss till standardsökmotor i webbläsaren och ni får del av annonsintäkterna som genereras vid sökningar." Den nya intäktsmodellen innebär en bättre användarupplevelse och är dessutom med all säkerhet lönsammare.

Tyvärr sker det alldeles för lite nytänkande kring intäktsmodeller när det lanseras nya webbtjänster. Att visa annonser för besökarna, från Google eller andra, är en intäktsmodell men ingen man per automatik bör välja. Speciellt inte för webbapplikationer, där en betalmodell ofta är mer relevant.

När man väljer intäktsmodell bör man fundera på om den kan förbättra webbtjänsten. Att bara lägga upp bannerannonser innebär oftast att man suger ut värde från webbplatsen, sett ur kundens synvinkel. Smarta intäktsmodeller är en kombination av värdeskapande och utsugning av värde.

Två exempel på intäktsmodeller som skapar värde är:

* Sponsrade länkar i sökresultat. Utöver att vara grymt lönsamma för sökmotorerna innebär sponsrade länkar en alternativ och relevant svarslista över det man söker efter. Dessutom är kostnadssänkningen i produktionsledet jämfört med traditionella annonser en genial innovation.

* Avgifter för att sortera bort mindre intressanta köpare eller säljare. Genom att ta betalt kan man skrämma bort mindre relevanta aktörer och därmed höja värdet på en tjänst. Betalningen kan läggas på endera, eller kanske båda, parter om webbtjänsten matchar "köpare och säljare". Blocket och Tradera tar betalt av säljarna. Match.com och Bostad Direkt tar betalt av sökarna. Att inte fler än The Ladders tar betalt av jobbsökarna, utan av arbetsgivarna, är dock konstigt när man inser hur många ansökningar jobbannonser genererar och kostnaderna det medför.

En intäktsmodell som skulle må bra av lite innovation är varumärkesannonsering på nätet. I alltför stora drag liknar varumärkesannonsering på webben den i dumma, analoga massmedier. Jag är övertygad om att minst lika mycket värde som frigjorts med sponsrade sökresultat skulle kunna frigöras inom varumärkesannonseringen. Men den som vill förändra den typen av annonsering kommer säkert att få spendera 5-10 år att stångas med en etablerad branschstruktur. Med ganska dåliga odds att lyckas. Vid tillfälle ska jag vidareutveckla vad jag tror skulle öka värdet på webbaserad varumärkesannonsering.