I´ve met Jesus, and he was black

En vecka i MOcambique och vi har sett otroligt mycket. Enda sattet for ossatt ta sig genom landet ar med buss/minibuss/bil och da vi nu (antligen!!!!!)  ar pa Ihla de Mocambicue har vi lagt 2000 km bakom oss sen sist. Maputo-Tofo-Inhassaro-Chimoio- Quilimane-Gilé- Ihla de M........det var ett aventyr som nog helst ska censureras for narmare delar av familjen ;-)
 
Allt har gatt forvanansvart bra anda, till trots for att man aldrig aldrig aldrig kommer sa langt pa en dag som man hoppats. Klarat oss helt utan obehagliga upplevelser till idag i Nampula dar vi skulle byta fordon och nan snodde Julies lilla vaska. Kamera, telefon och tyvarr en liten bok med massa info hon samlat.  JAg sjalv satt sedan och grat en timme pa minibussen hit for att mitt "moneybelt" med pengar, pass och "pilletten" var borta. Vacker lite uppmarksamhet  i ett land dar man inte visar sa mycket kanslor offentligt... HAde i det narmaste gjort upp en plan hur jag skulle kunna ordna nytt pass och sparra visa kortet, men som tur var hittade jag det. Satt utanpa byxorna men under bade fleecejacka och regnjacka som jag knutit runt midjan.
 
Joda, klader har man anvandning for nar man reser har. Sista tva dagarna har varit ratt harda. Startade gardagen med att testa vart talamod med att sitta och vanta 2 timmar och 45 minuter pa att det skulle fyllas upp med folk sa vi kunde aka. Holl pa att bli fast i Macuba for det ar i stort sett ingen transport som gar efter kl 14 och vi var ju liiite forsenade. Fick "hjalp" av en som kunde lite engelska tillbaka till den stora vagen men sen stallde han till problem. Planerade att lifta vidare (vilket ar det helt klart smidigaste sattet att ta sig fram ibland, forlat mamma) men han fick alla att saga priser 15-20 ganger sa hoga som kunde vara normalt. Slangdde oss till slut pa en "buckie"  som kordes av en vit man bara for att komma fran byn som borjade bli smatt otrevlig. Hade otrolig tur och fick aka med sakert 20-25 mil till Gilé, som ligger langt fran huvudvagen. Fantastiskt att ligga bakpa flaket (forlat igen, mamma) och titta pa en magnifik stjarnhimmel efter att ha akt igenom ett helt annorlkunda landskap an det vi sett tidigare. Vi delade flaket med 5 gruvarbetare som jobbade for den har mannen och de var ganska halvdragna-helfulla men otroligt glada och vanliga. Akte runt och slappte av de har manniskorna vid deras hem och det var en otroligt harlig upplevelse, sma barn som bara star och tittar pa en (och en unge som borjade galltjuta nar han sag Julie och hans syskon fick ga undan med honom). Blev bjudna pa kvallsmat av den har mannen pa restaurangen bredvid dar vi bodde och fick sova 2 timmar innan dagens tur borjade.
 
Normalt gar "chapa" (minibusstaxi)  vid 5-6 pa morgonen, men fran den har byn gick det lite tidigare an sa. Kvart over ett bankade det pa dorren och vi blev vackta for nu var chapan dar. Vi hade nog forvantat oss en minibuss men fick i stallet kravla upp pa ett lastbilsflak. Da ar det bara att dra fram trojor, jacka, sovsack och filt. Alltsa ofta ar det behagligt att sitta utanfor och sa ocksa denna gang for till trot att de saljer mycket tval och parfymer i det har landet sa ar det uppenbarligen ingen som anvander det. Ursakta, men folk stinker verkligen nagot fruktansvart! Det var ganska behagligtforsta timmen, men ni kan kanske sjalva tanka sig hur man kanner sig efter att ha suttit 8 timmar pa en drickaback som nagon skulle ha med ihoptrangt med ca 60 andra manniskor. Det var sa trangt att ens ben satt fast :-) Hade otrolig tur med en kille som satt bredvid mig och holl en arm pa min rygg sa jag behovde inte tanka pa att parera guppen i vagen, det gjorde han.  Otroligt gulligt, for det var av ren omtanksamhet och ingen baktanke (inte som han visade nagot av i alla fall). Satt och halvsov i ganska obekvam stallning till solen gick upp vid 6.
 
I Nampula sjonk stamningen i sallskap med blodsockernivan iom Julies vaska men vi kom till slut pa en chapa modell stor men med ovanligt for manga mannsikor (jag har raknat till 23 i annan vi akte med men det har var sjukt manga) i alldeles for hog temperatur. Har man provat det nagra ganger forstar man varfor vi foredrar att sitta ute. Till var stora lycka verkar den har lilla on vara valdigt mysig och antalet turister ar enormt. Vi motte hela 7 stycken pa vagen hit till internet vilket ar 7 ganger sa manga som vi sett sen vi lamnade Tofu for nastan en vecka sedan. Har mott 1 turist, och det var en rundresande Australiensare pa ca 60 ar... Och vita "lokalbor" manniskor vimlar det inte heller av direkt.
 
Ska ner och slanga mig i havet nu, fortsattning foljer med berattelser om overnattning pa stranden, liftning i  lastbil med ol, vin och sprit, lokala utestallen, och om hur Mocambiques manniskor verkar vara... och om Jesus for det glomde jag visst nu :-)
 
Det kanns ialla fall bra att antligen ha natt vart "delmal" helskinnade och vi blir har nagra dagar nu innan vi ska ta stallning om det blir tag till Malwi eller flyg till Tanzania.
 
Ciao!